Bus-loxi

Jeg snakker jevnlig med Eva, men blir ekstra glad når det dukker opp en liten melding i innboksen som jeg kan dele her på bloggen:

Biloxi stod som vanligt med toppade öron och väntade vid grinden när jag kom, bara det kan få den suraste kärring på gott humör. Vi gick in och på vägen var jag tvungen att stoppa tillbaka plasten som hängde ut på den stora sopptunnan, Biloxi hjälpte till, han står liksom helt bredvid mig och studerar mig och när man vänder på huvudet så krockar man nästan och han ser bara super nöjd ut (ler).

När vi kommer in tar jag av honom grimman precis innanför stall dörren och räknar med att han skall gå in i sin box, eftersom den är full med hö, vilket han också gör men halvvägs in tar han en tugga, ångrar sig sedan, backar ut och vänder sig mot dörr öppningen upp till ponnisarna han tittar sedan på mig och går sedan resolut upp för trappstegen, hälsar artigt på alla "sina" ponnisar tittar om det finns någon mat kvar hos Miramiss, jag meckar på grimman öppnar den lilla ytter dörren och leder ut honom och in i hans egen box. Han är bara helt rå, full av upptåg och bus och jag blir helt glad och på gott humör av att vara med honom, han är som en hund man upphör aldrig att förvånas.

Det er så utrolig hyggelig å lese at Biloxi og Eva har det så fint sammen. Han er helt åpenbart 100% trygg på henne, og som hun sier på telefonen så er han supercool og stødig, men med utrolig mye positiv energi og overskudd. Han er lydig og respektfull, men kommer allikevel med "forslag" og innspill.

I speak with Eva regularly, but am extra pleased when I get a mail I can share here on the blog. Biloxi is well behaved, cool and steady, but ever the fountain of "good ideas" and positive energy. He always meets her at the gate, ears pricked, and happily follows her around like a dog. Close, but not too close. When she stopped to stuff some errant plastic back in the trash he's happy to "give her a hoof", not even remotely worried, just curious. And pleased to be part of the action as it were.

Back in the stables she takes his headcollar off to let him walk into his box - where food awaits - on his own. He reaches in to grab a mouthful of hay, before gently backing up, walking over to the "human friendly" opening between his stable and the one where the ponies are. After looking over at Eva, as if to gauge her reaction, he then hops up the step and into the other stable. Says hi to the ladies (they're all his friends) and checks if there's any food to steal before letting himself be "captured" and led out through a narrow little door and back into his own stable. Absolutely thrilled with finally having been able to explore the ponies' quarters.

From her messages, and our conversations, there is no doubt that Eva and Biloxi are forming a bond, and that he's thriving at the new yard. I can't wait to visit them again soon, and take some photos to show the connection!